-

Sen i fredags morse så har Wiggo inte bajsat löst. Han har även börjat äta lite mer utan att få kväljningar, dock får vi muta honom nästan vid varje mål men vad gör man inte för sitt barn. Nu trodde vi återigen att Wiggo blivit frisk men ack så fel vi hade. Imorse började det igen. Så jag ringer VC igen och får en tid kl 11.
Vi åker dit och läkaren gör samma undersökning som sist. Hon hittar inget fel mer än att örat fortfarande är lite rött, hon förstår inte alls vad det är som är galet. Så nu bestämdes det att vi ska försöka ge honom "snäll" föda och massor med vätska. (Vätskan är inget problem men födan får vi kämpa med.) Och på fredag ska vi träffa läkaren igen. Innan vi åkte från VC så gick vi till labet för att ta ett blodprov igen. Vi sätter oss i "provtagningsstolen", Meja på mitt vänstra ben och Wiggo på mitt högra. Den ena lab-tanten sticker Wiggo i långfingret och börjat ta blod. Två rör ville dem ha. Efter ett rör så tar sig Wiggo på magen och jag frågar om han har ont i magen, han svarar ja men jag ser att han inte bara har ont i magen utan att han mår illa. Helt plötsligt så känner jag hur han blir ledlös och tung, jag tappar greppet om honom. Som tur var så såg den andra lab-tanten det så hon springer fram och tar tag i Wiggo, lägger honom på golvet och där får han ligga ett tag. Min älskade lille son svimmar nästan. Stackarn såg livrädd ut när han låg på golvet. Efter några minuter känner han sig bättre och färgen i ansiktet är tillbaka så han kan sätta sig upp och välja ett klistermärke. När vi är klara där så är Wiggo så pigg att han springer och hoppar.

Det här var bland det läskigaste jag varit med om. Mycket ska man vara med om som mamma.
Om Wiggo fortfarande är lös i magen på fredag så inleds en utredning dvs med mer prover och läkarbesök.
Så håll tummarna för oss, mest för Wiggo att det vänder nu.