Förlossningsberättelse

Måndagen den 28 jan kl 14:00 kom jag och Ronnie till förlossningen på huddinge sjukhus för att jag skulle bli igångsatt. Vi fick vänta ett tag på att få träffa läkaren som skulle bedöma på vilket sätt jag skulle bli igångsatt på. Ca: 16:00 kom äntligen läkaren. Han kände och klämde och bestämde sig för att sätta en bard-katater på mig. Men tyvärr gick inte det.Jag var inte tillräckligt öppen så då bestämdes det att jag skulle få en värkstimulerande gel som sätts på livmodertappen. Och jag lovar att den satte fart på värkarna.Klockan 17:00 fick jag gelen och runt 17:30 kom svaga värkar. Fick veta att nästa undersökning sker kl :23:00 om inget annat händer innan det. Värkarna vart bara starkare och starkare och jag trodde jag var öppen massor, men det var jag ju självklart inte. När klockan började närma sig 23:00 hade jag jätte ont och bara låg och kved i sängen. Pga att min barnmorska Kerstin var upptagen med en annan tjej vid 23:00 så kom en annan barnmorska in och gjorde undersökningen. Det var det värsta jag varit med om i undersöknings väg.Fy sjutton, jag bara låg och skrek och grät för det gjorde så ONT. Öppen endast 1.5cm. What? När barnmorskan gått ut ur rummet berättade Ronnie att hennes händer var stora som tegelstenar.Inte konstigt att det gjorde ont.
Kl: 01:00 kom Kerstin äntligen in men hon hade inga goda nyheter.Hon hade bestämt att vi skulle stoppa igångsättningen så jag fick vila och fortsätta på morgonen istället för jag hade bara falska värkar. Snacka om att jag vart snopen.Hade jag bara haft falska värkar, jag som trodde jag skulle föda närsomhelst. Det är tydligen väldigt vanligt att man får falska värkar när man använder gelen. Förtvivlad som jag vart var det bara att acceptera läget och jag fick två värktabletter som skulle få dom falska värkarna att avta. Jag la mig till rätta i sängen och Ronnie bäddade ner sig i fåtöljen. Jag kunde inte sova för värkarna ville inte upphöra utan jag tyckte det bara blev värre. Kl:02:00 ringde vi efter Kerstin för då orkade jag inte längre. Hon gjorde en undersökning och jag var öppen 3cm.  Efter den så sattes allt igång.Värkarna vart starkare och jobbigare att hålla emot. Ca: 02:45 kom en läkare och satte Eda (ryggmärgsbedövning) När han lämnat rummet och det bara var jag och Ronnie där så kände jag en sån kraftig värk och helt plötsligt gick vattnet. Ringde efter Kerstin igen, hon tittade och upptäckte att huvudet var väldigt långt ner. Tre krystvärkar senare och Meja bara flög ut ur mig. Vilken smärta men vilken underbar belöning.
Jag tror att om jag inte fått värktabletterna så hade det inte kommit igång ordentligt.Värktabletterna fick nog mig att slappna av och då kunde kroppen koncentrera sig på att föda barn..
Tisdagen den 29 jan kl 03:32 kom vår underbara dotter Meja till världen.

 Meja 1 dag gammal

Kommentarer
Postat av: Rebecca.se

Vad duktig du är som skriver en förlossningsberättelse redan!

2008-03-08 @ 18:59:21
URL: http://www.rebeccas.se
Postat av: Magdalena

Ja, det måste verkligen kännas snopet att få höra att man har falska värkar när det gör så ont =O Men vad skönt att det ändå gick så fort sen efter det!
Kram

2008-03-09 @ 14:44:44
URL: http://www.magdis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0