Varför, Varför, Bort ,Bort
Denna gång ska jag verkligen säga till så fort jag har ont och hoppas att dom lyssnar på mig. Med Wiggo trodde dom inte att jag hade så ont så dom tog inte mig på allvar.Jag hade då öppnat mig 7cm på en timme och jag lovar att det gjorde ont i både kroppen och i själen. I själen, för att det kändes som dom bara skrattade åt mig när dom gick ut ur rummet.
Nytt skift mitt i allt detta och in kommer barnmorskan Karin som en räddande ängel.Tack och lov för henne som lyssnade på mig...Då vände allt.
Nu vet jag verkligen att så fort det är något så ska jag säga till......
Som en god vän (du vet vem du är) sa till mig häromdagen, Visst det gör ont men det är en sån kortvarig smärta att man står ut......Det stämmer helt klart. Att hon alltid ska vara så smart;) Kram på dig!
Så Bort Bort med ångesten och fram med modet!
Men oj gumman, så ska du ju inte behöva känna:( Kan du inte skriva ett förlossningsbrev innan där du berättar hur du vill ha det? Sen kan du väl säga till R att han får ta i med hårdhandskarna om dom inte lyssnar;) Jag tror att det kommer gå mkt bättre den gång! Kramen
Karin: Va go du är! Tack!
På måndag nästa vecka ska jag och min BM skriva en sammanfattning och då ska vi verkligen skriva vad jag känner.Hur jag vill ha det mm... Min BM är verkligen benhård att vi får med ALLT...Så det känns bra. Men ändå, tankarna finns där trots detta.
Som jag har sagt förut, tänk på att det går över och försök ta dig igenom värk för värk, minut för minut. Det kommer gå jättebra. Du är starkare än du tror! och sist men inte minst: TÄNK INTE FÖR MYCKET! ;-)
Puss
Jag håller med din smarta vän: Visst gör det ont, men man vet ju att smärtan kommer gå över och att den är helt naturlig, så man härdar ut... Det viktigaste är att du ska ha en barnmorska som du trivs med och som lyssnar på dig!! Som någon sa till mig en gång i tiden: Säg åt Ronnie att han ska fixa en annan barnmorska åt dig ifall du inte trivs med den du får, det har man rätt till! Du kommer ha fullt upp ändå, så lägg över allt sånt på honom! Säg åt honom att fråga och ha koll på hur du känner så han kan förmedla det. Speciellt som du redan känner en rädsla så behöver du nån du litar på (=Ronnie). Jag hade min syster med mig också som är sjuksköterska ju, det var en väldig trygghet. Om du vill kan jag låna ut henne ;-)
Sist men inte minst: DU FIXAR DET!!! JAG LOVAR!!!
Kram
